1960-talet
I slutet av 1960-talet började energiförbrukningen öka, och Finland behövde mer elproduktionskapacitet. EPV Energi Ab och Pohjolan Voima Oy grundade med lika stora andelar ett nytt bolag, Vaskiluodon Voima Oy. Det gemensamma bolagets uppgift var att i Vasklot i Vasa bygga ett kraftverk som producerar både el och värme. Kraftverket stod färdigt 1972. Det hade en eleffekt på 160 MW och som bränsle användes tjock eldningsolja.

1970-talet
Oljekrisen på 1970-talet fick Vaskiluodon Voima att se sig om efter ett mer ekonomiskt bränsle, och till ny energikälla valdes stenkol. För kraftverket byggdes en ny stenkolspanna, som togs i drift 1982. Den gamla tjockoljepannan sparades för framtida behov.

1980-talet
Vaskiluodon Voima expanderade kraftigt i slutet av 1980-talet genom att bygga ett nytt kraftverk i Seinäjoki. Kraftverket i Seinäjoki producerade då 125 MW el och 100 MW fjärrvärme. Till bränsle för det nya kraftverket valdes biobränslen och energitorv, som är den naturligaste energikällan i regionen på grund av de lokala torvtillgångarna.

1990-talet
År 1996 beslutade Vaskiluodon Voima att höja effekten på stenkolspannan i Vasa med cirka 30 % och bygga en ny turbinanläggning som motsvarar den nya högre eleffekten på 230 MW. Det förnyade kraftverket togs i drift hösten 1998.

2010-talet
År 2012 stod världens största förgasningsanläggning för biomassa färdig i Vasklot i Vasa. Bränsleeffekten är 140 MW. Tack vare förgasningsanläggningen kan stenkolskraftverket också använda trä- och åkerenergi samt energitorv som bränsle. Av den nuvarande stenkolsanvändningen ersätts 25–40 % med gas som producerats av inhemskt biobränsle.

Förgasningsanläggningen minskar koldioxidutsläppen från Vasakraftverket med cirka 230 000 ton per år. Samtidigt uppkommer nya arbetstillfällen särskilt i anslutning till anskaffningen av biomassa. Förgasningsanläggningen har en årlig permanent direkt sysselsättande effekt som motsvarar cirka 100 årsverken.

2019
Under årens lopp har kraftverksdelarna på kraftverksområdet i Vasa förnyats på många sätt för att minska utsläppen. Bland annat installerade man år 2019 i samband med kraftverkets årsservice ett nytt SNCR-ureainsprutningssystem (Selective Non-Catalytic Reduction), med vars hjälp kväveoxiderna reduceras i kraftverkspannans förbränningsprocess. Som nedbrytningsprodukt från urea bildas ammoniak, som reagerar med kväveoxid (NO)-molekylerna i rökgasen och omvandlas till kväve och vatten. Detta minskar markant kväveoxid (NOx)-utsläppen från förbränningsprocessen.

Ett annat stort projekt vid årsservicen var kraftverkets avsvavlingsanläggning, där utrustningen för rökgasrening genomgick service. Med hjälp av avsvavlingsanläggningen hålls utsläppen från skorstenen under kontroll. Avsvavlingsanläggningen filtrerar ända upp till över 99 % av svaveldioxidutsläppen från rökgaserna